Äntligen har jag efter många långa samtal och mycke tjat sett till att min son äntligen får hjälp. En hjälp som kanske får honom att äntligen se att livet har så mycke mer att erbjuda än droger och kriminalitet. Han kommer förmodligen att hata mej ett tag men de tar jag bara jag vet att han inte forsätter de dåliga val av livet som han gör idag. Men förmodligen så kan vi hitta tbx till varann och skapa en ny bättre relation.

Att som idag leva i total ovisshet är en plåga för en anhörig/närstående..

Nu hoppas jag iaf på att jag kan få komma till ro och slipper oroa ihjäl mej om nätterna och dagarna.

Tack för att du äntligen lyssnade å mej..

Sitter på jobbet, fick för mej att börja blogga. Kan man de när man är så gammal som jag?! Varför inte!! Känner att det händer så mycket i livet som jag vill få ur mej men ibland orkar man inte belasta dom man har i sin närhet, så att börja skriva av sej lite tror jag är bra medicin.. Har inte räknat med att nån kommer att följa min blogg men det känns ändå som ett vettigt sett att få ur sej skiten och även dela med sej av glädje som dyker upp i ens liv..